Idag fyller min skitsnygga bästisfestis 12 år! Bara 7 år kvar till studenten! Lovisa och jag träffades i fyran, men vi funkade inte så bra ihop då. Sen vet jag inte vad som hände, men när vi kom tillbaka efter jullovet i femman så liksom sa det bara klick. Vi har varit tillsammans varje dag sen dess. De enda gångerna vi har varit sura på varandra är när jag säger att jag är sjuk och Lovisa alltid säger "Jo, men jag gick ju till skolan en gång fast jag sjuk, för att få träffa dig" och jag svara att jag typ har kräkts fem gånger, men hon ger sig inte, för att hon säger att hon inte klarar sig utan mig. Det är det jag verkligen gillar med Lovisa. Att hon visar att vi hör ihop. Vi är liksom blondinerna som ser likadana bakifrån. Vi är bästisarna som har en humor som ingen annan förstår. Vi är vännerna som har en massa internskämt som jag skrivit upp på små lappar för att inte glömma bort dom. Vi är dom som, hela vägen till skolan, pratade om hur ordet "pump" uttalades. Men vi vore ingenting utan henne. Jag älskar dig Lovisa.